Rutter på ön
Utöver sina underbara stränder och den klassiska sightseeingturismen samt andra skönheter som dess byar döljer, ger Andros besökarna även möjlighet till alternativ turism med vandringar på nästan hela ön. Du kan prova själv eller välja någon av guiderna som tar dig till den plats du vill. Sådana guider hittar du i den ideella organisationen ”Center of Contemporary Research & Action for Andros” som har utvecklat ett projekt, ”Andros Routes” för reparation och kartläggning av gamla stigar i Andros och anordnar vandringar i kombination med skötsel och underhåll. Vandringarna varar från två till sex timmar och de som följer med besöker vackra platser som ofta går genom byar. Naturligtvis, när du anländer till ön, kommer du att upptäcka att det finns många organiserade turer från byråer som Xtreme Greece eller Trekking Andros och andra, som du kan kontakta för att njuta av en eller flera av de dussintals unika rutter som ön erbjuder .
Du kan dock göra några enkla rutter själv genom att följa specialmarkeringarna. Som vi gjorde.
Först gick vi nedför stigen från bergsbyn Vourkoti på cirka 650 meters höjd till dess välvda bro, över floden Achlas. Den speciella, oförstörda, naturliga skönheten längs ravinen och lusten att koppla av i naturen var vår guide eftersom avståndet var kort och rutten markerad.
Achlas har sina källor i de två högsta bergen i Andros, Kouvara och Zenio, och skapar otaliga vattenfall och dammar, den passerar genom Vourkoti och mynnar ut i den homonyma stranden. Achla strand anses vara en av de vackraste på ön, men gångavståndet är långt; ca 10 kilometer. Vourkoti är den bergigaste byn, inte bara på Andros utan även på Kykladerna. På sommaren, med de periodiska vindarna, kan alla fyra årstider passera över den inom en 24-timmarsperiod.
Nästa dag gick vi till Pythara-vattenfallet. Stigen från Apoikia är mycket vacker. Rutten som är trevlig och skuggig varar 15 till 20 minuter. Man andas in naturen, dess dofter. På vägen äter man fikon och bär. Framför oss gick andra vandrare, några var på väg tillbaka. ”Finns det nånstans att simma?”, frågar jag. ”Det finns inte tillräckligt med vatten för att simma i” svarar de. Vi överlämnar oss åt naturens skönhet. Den strömmande floden och de små pölarna som fylls av minivattenfall, klipporna och den vilda växtligheten. På vintern, när det regnar, så tror jag att det förmodligen kommer mer vatten som rinner snabbt ner och bildar vattenfall, samt olika strömmar som förändrar landskapet.
Den tredje rutten till Gerolimni startade vi kl 19. Jag satte på GPS. Det ligger strax efter Vourkoti om man kommer med bil från Chora. ”Vi går ner killar” ”Brant vänstersväng” säger rösten på GPS:en. Här är en bil. Vi stoppar den för information. ”Gick du till Gerolimni?” ”Ja. Du lämnar bilen lite längre ner och går sedan till fots” ” Cirka 40 minuter” ” Du kommer inte att gå åt höger på andra sidan. Vi följde bruset av floden. Bättre att komma tidigt imorgon.” Det är sent, det är dags att gå tillbaka… Nu är alla borta…” Nästa dag på morgonen tog vi på oss sportskorna och begav oss ner.
På kvällen informerade Mr. Pantelis oss: ”Det är en trevlig promenadväg. Om du inte bodde här (i Vourkoti) skulle jag råda dig att lämna bilen vid klostret Agios Nikolaos. Därifrån skulle du följa väg 6 till Vourkoti. Men med tanke på att du redan är här så lämna stigen efter Achlabron och gå parallellt med floden uppåt. Avståndet från bron är högst 30 minuter”, berättar han för oss. Vourkoti är mötesplatsen mellan väg 2 och 6. 2, 2a går till Katakalaiou, Chora och Apoikia och 6 till Agios Nikolaos-klostret och Achla-stranden. Jag följer båda vägarna med en dags mellanrum, inte så att jag stupar. Jag kör inte 9,5 kilometer för att komma till Achla beach. Jag hittar ett annat sätt.
Gerolimni är som taget direkt ur en saga. Det är en av de vackraste platserna på ön, ett naturligt under på Kykladerna. Öskönhet med grönt landskap, rinnande vatten, spännande stig. Värt ditt besök.
Marni Hadjiemmanouil
