Βrevduvor, en av de äldsta raserna i hela världen, har fört budskap i århundraden. De överför dem till rätt mottagare och efter att ha levererat dem flyger de tillbaka.
Du kanske inte vet att brevduvor har mycket starka vingar, skarp syn och ett oöverträffat luktsinne. Genom detta, d.v.s. luktsinnet, men också längtan att återvända till sitt duvslag, övervinner de alla motgångar, dåliga väderförhållanden, farorna med rovfåglar och allt obehagligt som kommer i deras väg och återvänder till sitt hem, d.v.s. deras duvslag.
brevduvor, i gamla dagar, föddes upp av kungligheter just för att användas som budbärare. Domesticerade duvor fanns i många delar av världen redan vid tiden för den egyptiska femte dynastin, ca 3000 f.Kr. Långt senare, ca 1600 e.Kr. hade, enligt dåtidens hovkrönikör, den dåvarande kungen i Indien mer än 20 000 duvor som han korsade med varandra, i sitt hov. I modern tid utmärktes brevduvor under andra världskriget där de användes flitigt.
På Kykladerna och särskilt på Tinos finns hundratals duvslag, – mer än 600 enligt öns invånare – utsökt dekorerade, byggda på platser som är skyddade från vinden i raviner och på sluttningar, nära källor där duvorna kan dricka vatten och kyla av. Vissa är en våning, andra är två och tre våningar höga. Ingångsdörren till duvslaget är av trä och ordentligt omhändertagen, så att ormar, möss och olika rovdjur, som är duvornas fiender, inte kommer in. Ägarna har givetvis nycklar för att komma in och städa utrymmet så att det blir ordentligt underhållet. Det är troligt att uppfödningen av duvor fördes till ön av venetianerna, år 1207. Det äldsta beviset på att det fanns ett duvslag är från 1726, då en katolsk präst testamenterade sitt duvslag till en invånare på ön. Duvslaget brukade vara en symbol för överlägsenhet, på grund av dess ägares ursprung och ekonomiska rikedom.
Vi reser med vår bil till den vackra ön Tinos och försöker lära känna den så bra som möjligt. Varje liten by är en trevlig överraskning. Vid varje sväng finns ett duvslag, men också i byarna, på höjderna, ser man dem stå, vita under den vita solen. Detta är en upplevelse som vi kommer att minnas.
Marni Hadjiemmanouil
