Promenera från Kamara till Seich Sou (även kallad Cederträkullen)? Varför inte? Det tar bara en timme att gå fram och tillbaka i en av de vackraste rutterna, samtidigt som man får sin träning.
Jag går uppför mot de underbart vackra Slotten -det som är kvar av den gamla befästningen av Thessaloniki. Först möter man kyrkogårdarna i Evangelistria, vid korsningen mellan gatorna Eleni Zografou och Agiou Dimitriou och stannar en stund för att lyssna till den sorgsna atmosfären i de gamla tessalonikernas familjegravar. Det är den äldsta av de kyrkogårdarna i staden som man lyckats rädda. Thessalonikis kommun har karakteriserat dem som ett ”skyddat monument”. Dess historia går tillbaka till slutet av 1800-talet och fram til 1970-talet, då de sista begravningarna tog plats, på grund av markmättnad och saknad av utrymme. Ett undantag gjordes år 1982 som en hyllning till borgmästaren i staden, Michalis Papadopoulos som var den första valda borgmästaren i staden efter diktaturens fall.
Jag fortsätter mot det allmänna sjukhuset ”S:t Demetrius”, vars centralbyggnad och det omgivande landskapet har klassats av det behöriga ministeriet som kulturminnesmärken. Sjukhusets byggnad är bland de nyare monumenten i Thessaloniki. Det finns olika uppgifter om när det möjligtvis byggdes, men inget exakt datum har ännu kunnat fastställas. Arkitekten är inte heller känd, men det är troligt, på grund av den stora likheten med de morfologiska elementen i den 3:e armékåren, att det är V. Poselli själv. I början av seklet var detta sjukhus, samt även sjukhuset ”Hirsch” de största sjukhusen i staden.
Jag går vidare förbi Pasha’sensTrädgårdar. Den lummiga parken med den mystiska atmosfären bär på dussintals urbana myter. Vissa arkitektoniska verk ser ut som verk av den store Gaudi. Om Pasha’sensTrädgårdar berättas det en mängd olika metafysiska berättelser, inklusive drakar, monster, älvor och övernaturliga varelser.
Lite längre upp korsar jag OCHI Avenyn (OCHI signifierar grekernas motstånd till den italienska och senare nazistiska ockupationen av Grekland. Ordet betyder NEJ och hänvisar till det nekande svaret Greklands dåvarande premiärminister gav den italienske ambassadören som ansökte om fri passering genom Grekland för axelmakterna). På höger hand dominerar den majestätiska S:t Paulus-kyrkan, tillägnad ”aposteln till nationerna”. Den byggdes i slutet på 1970-talet och totalrenoverades år 2013.
Efter kafeterian ”Kedrinos Lofos”, där gatan slingrar sig fram som en orm, ställer jag mig framför en liten kyrka med ett svagt ljus från en oljelampa. Jag svänger till höger vid hörnet. Kapellet är tillägnat S:ta Paraskevi. I slutet av uppförsleden framför mig ligger djurparken och till vänster Skogsteatern.
Det är dags att återvända. Jag går ner på högersidan av vägen för att se upp för bilarna men vid första tillfälle passerar jag över på andra sidan för att beundra det vackra Thessaloniki från ovan.
Innan jag korsar Egnatiavägen, på väg tillbaka till centrum, stannar jag återigen framför Kamara och tittar ut över staden; min blick når på ena sidan Ano Poli, som man ser träda fram bakom Rotundan, och på andra sidan Thermaikosbukten.
Marni Hatziemmanouil
