Skådespelare, regissör, teatrolog och doktorand i kulturledning vid Joniska universitetet, Asterios Peltekis är konstnärlig ledare för Nationalteatern i norra Grekland och gav oss en mycket intressant intervju för onlinetidningen hellofromgreece.
En man av agerande såväl på scen som utanför, förväntar han sig och, som det har bevisats, lyckas han med att utöka Norra Greklands Nationalteater framgång mer och mer genom att öppna den för ett ständigt större publik. ”Det är något som uppnås genom hårt arbete och metodik” som han själv säger. Och resultatet? NTNG:s pjäser framförs alltid till teaterns fulla kapacitet.
Samtidigt som han regisserar och är skådespelare, samt resor till andra städer med sina medarbetare, alla begåvade skådespelare, uppvisar han stora succeföreställningar i Thessaloniki, förbereder sin doktorsavhandling, och skriver en bok om skådespelarmetoden som han själv har undervisat i dramaskolor i femton år.
NTNG: Dess historiska värde är enormt. Kan du berätta om dess viktigaste ögonblick?
Först och främst grundandet. Därefter alla fantastiska människor som arbetat både på administrativ och konstnärlig nivå. Personligheter som Karantinos, Theotokis, Volanakis, Evangelatos, Papavasiliou och andra viktiga personer inom litteratur och konst. Ett viktigt ögonblick var också inträdet i Union of European Theatres i en tid då viktiga teaterorganisationer och konstnärer från hela Europa var medlemmar. Men de viktigaste ögonblicken är när det blomstrar genom viktiga produktioner och handlingar och detta återspeglas i kärleken och den massiva närvaron av människorna på NTNGs teatrar.
Som konstnärlig ledare, på vilka sätt försöker du dess öppenhet?
Med bästa möjliga form av samarbete både på konstnärsnivå och på organisationsnivå. Med återdeltagande av organisationen i Union of Theatres of Europe, med ansträngningen att skapa en kulturell och artistisk bro mellan Balkanstaterna, import och export av produktioner och aktioner i hela Grekland och utomlands när möjligheten uppstår. Med digitaliserande arkivmaterialprogram för fjärråtkomst till vårt teatermaterial, med aktioner som syftar till inkludering och med ständig kontakt och kommunikation med omvärlden och nya trender på alla nivåer.
Vilka stora dramatiker har presenterats här? Både äldre och nyare och varför?
Det har varit många och de varierar genom ett pluralistiskt program, som innehåller klassiska författare och verk från världsrepertoaren med tonvikt på unga grekiska författare, som alltid inom antik dramatik, men även inom dokumentärteater genom en serie produktioner med unga grekiska kreatörer. som utmärker sig i genren. Urvalet av verken gjordes i samförstånd med de skapande konstnärerna i förhållande till den allmänna tematiska enhet som styr den aktuella konstnärliga inriktningen i en betydande process av åsiktsutbyte med de viktiga konstnärliga samarbetspartnerna men också i förhållande till de enskilda ämnen som läggs upp. upp för utredning och reflektion i varje period. Så vi har haft både Schiller, Brecht och Goldoni samt Euripides, Aristophanes, Anagnostakis, Veltsos, Tsinikoris, Fezollari osv.
Vilken av de berömda grekiska och europeiska regissörerna satte sina spår?
Från Melody Mouret och Guy Cassiers, till Ostermayer och Peter Brook; och i samarbete med ”Dimitria”-festivalen har vi Kakleas, Karatzas, Houvardas och Chiotis samt andra viktiga kreatörer.
På vilka sätt är teaterscenen kopplad till turism? Öppna teatrar? Framföranden av verk av de stora tragiska poeterna? Verk av kända dramatiker?
På alla sätt skulle det kunna hänga ihop och det är ett område som fortfarande har lång väg kvar innan teaterkonstens kommunikation med turismen som helhet kan anses vara framgångsrik. Kulturturism är ett område som enligt min mening borde stå mycket högre på vår agenda. En relevant delaktighet och strävan att locka görs främst i de antika och i allmänhet i de öppna teatrarna, där det vanligtvis finns undertexter på det engelska språket främst på de internationella stora festivalerna. Men det är mycket som måste göras för att locka turism även till de nedlagda teatrarna; å ena sidan med ”helgturismen” med fokus på ursprunget och preferenserna för majoriteten av besökarna – turister i varje region och teater. I förhållande till NTNG är också kryssningsfartygen som besöker hamnen i Thessaloniki i mer än två nätter av stort intresse, något som inte hände förrän nyligen, vilket banar väg för åtgärder riktade till den specifika allmänheten antingen genom att locka dem till hallarna eller gå på kryssningsfartyg eller hamnlokaler med flerspråkiga eller engelska produktioner eller på något lämpligt sätt som tillgodoser behoven för en sådan strävan.
Har Teaterfestivaler som institution en framtid? Vilka förhållanden kan hjälpa?
Klart de gör det; vi alla som är involverade i teatern som sådan behöver säkerställa och stödja den så att den fortsätter att existera, uppdatera den, öka dess öppenhet och berika den genom att lägga till alla nya trender men alltid behålla dess solida värderingar och grunder.
Vilka är målen med resande teatrar i Grekland och utomlands? Vilken show skulle du vilja resa med?
Kulturens rikedom och denna stora kulturgenre som föddes i vårt land och testamenterade oss dessa stora saker på alla nivåer och i alla åldrar, men också nödvändigheten av kommunikation, underhållning och andlig upplyftning genom idéer, av idealen och viktiga humanistiska element som de styrs av, i samband med de flesta teaterorganisationers grundande lag och syfte är det säkerligen nyttigt att resa både inom landet och utomlands i ett försök att överföra alla dessa viktiga komponenter.
Jag önskar att vi kunde turnera med alla våra produktioner, jag hoppas att det händer någon gång.
Vilken pjäs skulle du sätta upp i Skandinavien? Vad skulle vara en utmaning för dig?
Jag skulle prova något klassiskt från dramat från vilken större period som helst. Säkert klassiskt och givetvis skulle detta göras efter en rundtur i dagens Skandinavien, studera dess dagliga liv och historia men också utifrån skådespelarna och konstnärliga samarbetspartners. Jag skulle försöka lyssna på lokalsamhällets behov och enligt dem skulle jag försöka positionera mig konstnärligt med ett projekt som skulle väljas ut genom ovanstående process.
Vad är dina framtidsplaner?
Att fortsätta göra NTNG framgånsrikt, att utveckla den och göra den ännu mer attraktiv för allmänheten, att berika dramaskolan med andra nya läroämnen och med nya lärare och undervisningsmetoder, att förnya hållbarheten i sättet att hantera alla sektorer, och slutligen hoppas jag att vi med hjälp av regionen Centrala Makedonien kommer att kunna, genom ett korrekt utnyttjande av europeiska program, finansiera nödvändigheten av att återställa och byta ut en stor del av den logistiska utrustningen, scenerna, anläggningarna och övrig utrustning på teatern som tyvärr har nått sin gräns.
Hur universell är teatern?
Nästan lika universellt som livet självt. Behovet som ledde till etableringen av teatern under den unika perioden på 500-talet f.Kr. i ett Aten av demokrati, filosofi och konst, vilket ledde till behovet av detta unika slag som talade till folkets hjärta och intellekt, som gav dem möjlighet att genom övergången till myten veta vad som på mycket kort tid ledde människans tillvaro från ”muscle man” (Ajax) till ”brain-man” (Odysseus).
